Finns på www.nattstad.se/fagervalls nu ifall ni vill läsa mer av mig. Och ni bittra människor som kommenterade innan jag slutade blogga här, ni behöver inte följa med dit. Tack och hej! 

76 stycken såg inlägget, en kommenterade. Tänker ni vara tråkiga så är jag det också. Jag tycker faktiskt inte att det är så kul att blogga utan någon som helst feedback så nu är jag klar här! :( Kul att ni har tittat in här iaf och ha det bäst! Puss och kram!🌸

 

 

Hej mina få men fina läsare. Vore kul att veta vilka ni är så om ni har någon sekund över får ni gärna slänga in en kommentar! :)

Idag ska vi till MVC för att kolla om mitt blodtryck sjunkit. Sen möter vi upp Annika som följer med oss hem! Så mysigt! Vi ska fota Cassandra lite och bara umgås, vilket händer alldeles för sällan. Så sover hon kvar här över natten. Ska bli så kul att se henne igen. ♡ 

Har ju inte visat några bilder från Lilla Cs ankomst, här kommer några stycken från dom mest galna och häftigaste, omtumlande och finaste dagarna i mitt liv. Snacka om blod, svett och tårar. 


På BB Sthlm efter en vecka med värkar, i väntan på igångsättning. 


Nähe... Ingen hjälp. Får väl promenera ut ungen då! (Guuud vad stor och rund jag var haha)!

När jag drog in magen såg man hur långt ner lillskruttan låg, lite alienkänsla... 

På Södertölje förl. och glad mellan värkarna. Dagens outfit var ju så snygg!


Ut kom hon tillslut och... 


fikabrickan var vaarmt välkommen! 


Efter 30 timmar åkte vi hem med vår lilla skatt! 
På resten av bilderna visar jag tuttarna eller ser ut som att jag håller på att dö så dom här får duga!🌸

Det är fan fredag var och varannan dag tycker jag. Jaja, det är väl trevligt. Min kväll blir en pluggkväll, jag får skylla mig själv som väntar för länge med att komma igång. Just nu är vi på dagsutflykt i Uppsala. 

Later amigos! 

 

Oj, vad ljus jag var som liten. Sån här hårfärg har Cassandra nu. Undra då om hon med åren blir lika mörk som jag är nu för tiden! Det är så spännande.

Stackars vår lilla prinsessa är lite snorig och hostar och när hon "pratar" låter halsen slemmig. Jag kan säga direkt att jag inte lär sova en sekund nu... kommer bara ligga och känna så hon inte får feber. Det är jobbigt att vara så jäkla orolig hela tiden. Måste försöka lugna ner mig på den fronten. Hoppas ni sover bra iaf! 💋

 

Nu ska jag försöka sova bort det onda som plötsligt attackerade min hals. Och det vidriga humöret. xo

Det här med att bli mamma. De första dagarna eller kanske de allra första veckorna efter att den efterlängtade lilla personen äntligen har kommit till världen. Ja, det är ju minst sagt en stor och omtumlande händelse och tid. 
Jag ska skriva lite om sådant som jag inte hade fått veta innan och som jag gärna hade fått berättat för mig. 
Jag vet inte om det är fult eller elakt att prata om hur det är efter förlossningen, kanske är man okänslig som "skrämmer upp" blivande mammor men så kan vi inte hålla på. Man har rätt att veta att det tunga och jobbiga, psykiskt och fysiskt inte slutar för att barnet kommer ut. Det kan tyvärr kännas ännu jobbigare vissa dagar.

Och där låg det lilla knytet äntligen på mitt bröst. Ismetad i fosterfett och med en hockeypucksliknande sak på huvudet, efter sugklockan som hade fått hjälpa henne ut eftersom att jag var för trött efter över en veckas värkar och en lång och intensiv förlossning. Nu var allt det jobbiga och onda äntligen över och dom rosa molnen anslöt sig för att låta oss sväva runt i någon månad. Eller inte...

Efter att jag blivit sydd så rullade dom mig till rummet på BB där vi skulle få sova. Där la en barnmorska Cassandra till bröstet och när hon började äta så kändes det ungefär som att hon med en valps sylvassa tänder slet av min bröstvårta. Hela bröstet gjorde så fruktansvärt ont men jag höll masken, för man ska ju vara överlycklig?

Att amma är inte helt lätt i början. Det tar tid innan mamma och bebis möts i det där och det kan ta tid innan bebis hittar en bra sugteknik och inte har sönder mammas stackars bröstvårtor. För vissa funkar det inte att amma, på grund av olika anledningar och alla VILL inte amma. Det är upp till var och en efter att man låtit någon förklara för och nackdelar. Nu fungerar amningen bra för mig och jag helammar Cassandra. 

Att kissa "kan svida lite men det hjälper att kissa i duschen. Ja, jo, tjena... Om man har samlat på sig typ 20 liter vätska under graviditetet som ska ut under det det första dygnet så blir det en hel del kissande. Helst vill man inte behöva stå och duscha sig till ett russin och det svider och bränner fortfarande som en skärseld mellan benen. Det FINNS receptfri bedövnings-salva att köpa på apoteket. Införskaffa en sådan, för det där med att kissa var ett h*lvete. 

Man blöder efter förlossningen och inga always ultra super hej och hå nattbindor duger. Man blöder mycket i början och på sjukhuset finns det bindor som mer liknar blöjor, säkert svindyra att köpa på apoteket. Jag ångrar att jag inte plockade med mig ett par stycken hem, just sayin'!

Det är helt okej att inte orka träffa människor i början, man behöver inte svara på grattismeddelanden man får på facebook, man behöver inte ringa alla man känner och berätta, man behöver inte göra ett skit mer än att äta, dricka, besöka toaletten, byta blöja och mata bebisen. På tal om blöjor, det är normalt att dom hamnar bak och fram eller att man tar fel strlk så att det rinner ut lite, man är inte en dålig mamma för det. Men det kan man känna med alla...

HORMONER slipper man inte för att bebis har tittat ut. Första dygnet efter förlossningen kunde jag inte sova en sekund. Jag låg och stirrade på bebisen för att se att hon andades, jag ville inte äta, inte kissa, inte dricka utan bara stirra. Hormonvågor sköljde över mig och jag kände känslor jag aldrig vetat att man kunde känna. Det var bara så stort!
Men kanske tre dygn efter förlossningen så blev jag plötsligt nedstämd. Jag kände mig fruktansvärt tom och tanken på att behöva amma i ett år när det gjorde så ont fick mig att bli lite sur på den lilla tjocksmocken som ville äta hela tiden. När hon bajsade fick Micke ta henne, jag orkade inte. Hon fick ligga på hans bröst och sova, jag ville helst bara ligga ifred på mage (ÄNTLIGEN) och inte behöva tänka på någon annan än mig själv. Jag passade på att gråta lite i duschen eller på toaletten och kände mig som världens vidrigaste person som inte bara var genomlycklig. Fick dock veta att denna babyblues är något nästan ALLA nyblivna mammor känner av några dagar efter förlossningen. Och den går över! Gör den inte det och om du mår sämre eller känner att du mår akut dåligt så ska du självklart ta kontakt med BVC eller psykakuten beroende på hur illa det är/känns. 
Det är okej att inte sprudla av lycka! Man har ont, kan inte sitta, man är hormonfylld, amningen kanske krånglar, bebisen kanske skriker mycket, man är trött osv. Inte konstigt att allt inte känns helt fantastiskt!

 

Några andra små tips är att ha 385720520589 stycken amningsinlägg hemma, en handbröstpump när mjölken rinner till och tuttarna blir som bowlingklot som bebisen krockar med, då kan det hjälpa att pumpa ur lite (om det inte funkar att handmjölka), ha massa blöjor hemma och mat som går snabbt att göra i ordning. Ikeas små frottetvättlappar är toppen när bebis spyr åt alla håll och kanter och se till att ha tvättmedel hemma. 

Nu vaknade Cassandra. Vi hörs!

Idag blev en superfin dag med sommarvärme, uteserveringslunch och barnvagnspromenad tillsammans med Linn och Cassandra. Vi åt nere i Sigtuna och sedan gick vi och satte oss vid vattnet. Cassandra sov i vagnen ända tills jag kom hem igen. Sedan har vi legat på soffan och busat, så kul att hon är "medveten" om oss och saker i omgivningen nu! Snart ska vi åka och handla lite. Imorgon börjar Micke jobba och vi blir ensamma hemma. Spännande! Nu lät det som att det blev dags för blöjbyte... 

 

Vi tog en prommis i Sigtuna där det var sjukt varmt och galet mycket folk idag. Lite slutspurt på sommaren, i dubbel bemärkelse då Sigtunaloppet hölls idag. Nu ligger jag och ammar (surprise!) och Micke åkte och köpte mat. Vi ska se en film och ta det lugnt ikväll. Som alla andra kvällar! He he hee... 

Lördag igen. Veckorna går så fort! Kunde dom inte gått så fort under graviditeten istället? Multitasking är A och O these days. Nu ammar jag Cassandra och passar på att blogga t.ex. Man ska inte tro att det finns tid över direkt. Idag vill jag hitta på något. Vad som helst, bara inte låta en till dag gå till att ligga på soffan och amma. Är man iväg och sysselsätter sig så sover Cassandra oftast länge i vagnen också och amma kan jag göra var som helst. Börjar tröttna på.. Nej. Jag ÄR riktigt trött på att bara sitta hemma. Det kan verkligen få det här med att skaffa barn att kännas som att man blir låst, när det egentligen finns så mycket kul att göra med bebis och barnvagn med sig! 

Åh... Jag är alltid för tidig av rädsla att komma sent. Nu sitter vi i väntrummet på BVC och väntar på vår tid som är om 25 minuter. Vägning och mätning görs en gång i veckan nu i början men snart blir besöken glesare. 

Happ, idag är det fredag. Som om det skulle spela någo roll, hehe... Ska förbi biblioteket och lämna tre böcker och sen åker jag till skolan med mitt arbete och ger det till läraren. Hoppas att träffa Linn i helgen, vi är sämst på att få det att bli av men nu är det dags att hon träffar snuttan. 🌸

 

 

Fick den här bilden skickad till mig igår av Annika. Det är jag för ett år sedan med bebin som hon var au pair (stavning?) åt då. Jag blev så kär i den ungen och minns hur jag drömde om att en dag få ett eget litet mirakel att pussa på och ta hand om. Och nu ligger hon här bredvid mig. Hon som gör mig stolt genom att lyfta sitt huvud. Hon som ger mig gåshud genom att titta på mig och som kan kissa ner mig klockan fyra på morgonen efter en för mig sömnlös natt och ändå vara den sötaste, vackraste och underbaraste lilla sak som finns! Och visst vill jag ibland att hon håller truten när hon ätit, bytt blöja, fått ligga nära och lyssna på mammas hjärtslag, myst och gullat och ändå vägrar sluta gallskrika. Man blir frustrerad, sedan förbannad och nästan uppgiven ibland men så tystnar hon plötsligt och tittar förundrat på mig och jag tittar tillbaka, tittar på det vackraste jag sett och säger "hej lilla c, jag är din mamma" och så önskar jag att jag kunde få stanna i den stunden för all framtid.