Ligger och vilar med Cassandra. Tittade på mina bristningar och funderade på om det verkligen inte finns något sätt att bli av med dom. Även den uttöjda huden på magen stör mig något fruktansvärt men att vara helt platt kan jag väl inte räkna med två veckor efter förlossning... Men så tog Lilla C tag i min hand och gnydde lite i sömnen och vips så spelar dom där bristningarna inte så stor roll längre. Dom är lite som ett kvitto på vad min kropp kunnat ge mig. Jag har burit våran lilla skatt i min mage i nästan 40 veckor. Det är ju så jäkla fantastiskt när man tänker efter!