Vad gjorde jag för ett år sedan? Det behöver vi inte prata om. Vad som är helt fantastiskt är hur långt ifrån allt det där jag är nu. Här ligger jag bredvid min sovande 10-dagars bebis. Imorgon ska jag på upprop för studierna jag börjar med (på distans) den här hösten. Jag har en underbar fästman som har hjälpt mig så enormt mycket att komma dit jag är idag. Han har trott på mig och sagt att jag kan när jag känt mig som en främling i det verkliga och sunda livet. Jag är så glad och tacksam. Jag är också så stolt över mig själv innerst inne och jag måste försöka minnas det när allt känns tungt vissa dagar. Det här är livet. Jag tror att jag börjar älska det!