Skönt att den här dagen är slut, riktigt skönt. Under graviditeten var jag rätt lugn, lite ledsen ibland men aldrig arg eller otrevlig. Det är jag nu! Människor kan irritera mig något fruktansvärt bara genom att vistas i min närhet. T.o.m. Micke ryter jag åt flera gånger varje dag och sen får jag så himla dåligt samvete men jag är för liten som person för att säga förlåt. Usch, jag tycker inte om mig själv alls just nu. Nu har jag skrivit sjukt mycket på min uppsats, har dock en hel del kvar att skriva imorgon. 

På måndag ska jag träffa Linn och klaga på livet, det behöver alla ibland! 

Nu, det mest älskade av allt, SÖMN!